Cíesöarnas natur och historia: sjöfåglar, liv i havet och öliv sedan bronsåldern
Cíesöarna ser ut som ett paradis som tiden har glömt: vit sand, klart vatten, tallskog och sjöfåglar. Verkligheten är mer intressant. Människor har bott här, med uppehåll, sedan bronsåldern; munkar, pirater, soldater och fisksaltare har alla satt sina spår; och öarnas vilda skönhet i dag är resultatet av årtionden av medvetet skydd. Att förstå den historien, och livet som fyller klipporna och havet runt dem, gör ett besök mycket rikare.
Den här guiden handlar om nationalparken som öarna tillhör, deras landskap, sjöfåglarna och livet i havet, deras långa mänskliga historia, parkens andra öar och hur du besöker dem på ett sätt som bevarar dem som de är.
Nationalparken Atlantöarna
Vad den skyddar
Cíes ingår i en nationalpark till havs och på land som omfattar fyra ögrupper utanför den galiciska kusten.
- Nationalparken utropades den 1 juli 2002 och omfattar 8 480 ha (7 285,2 ha hav och 1 194,8 ha land); ögruppen Cíes har 2 658 ha hav och 433 ha land.
- Parken omfattar ögrupperna Cíes, Ons och Cortegada i Pontevedra och Sálvora i A Coruña.
Största delen av parken är hav: de skyddade vattnen runt öarna är lika viktiga som landet, och samma regler gäller där.
Hur skyddet växte fram
Öarna har inte alltid tagits om hand så noggrant. Massturismen började på 1950-talet, och skadorna den orsakade ledde till åtgärder: skyddet började 1980, när Cíes förklarades som naturpark; det blev ett särskilt skyddsområde för fåglar 1988. Nationalparken följde 2002, och med den taket för antalet besökare per dag: kvoten är 1 800 besökare per dag för Cíesöarna (1 300 för Ons).
Landskapet
Tre öar, två ansikten
Ögruppen består av tre öar, Monteagudo (norr), do Faro (mitten) och San Martiño (söder); de två första förbinds av en vågbrytare och av sanden på stranden Rodas. Ön do Faro och San Martiño skiljs åt av ett sund på cirka 500 m, Freu da Porta.
Öarna har två mycket olika sidor. Alla tre öarna är bergiga, med nästan lodräta klippor över 100 m höga och många havsgrottor i väster, medan de mjukare, skyddade sluttningarna i öster har skog, stränder och sanddyner. Västsidan tar emot Atlantens fulla kraft; östsidan, som vetter mot viken, är så lugn att stränder kan bildas.
Den högsta punkten
Den högsta punkten är Alto das Cíes, 197 m, på Monteagudo. Från fyrarna och utsiktspunkterna ser öarna ut som en enda mur mot havet: vid Cíesfyren stupar 175 m höga klippor under dig och hela ögruppen syns, en gigantisk vågbrytare som skyddar Vigoviken mot Atlanten.
Rodas och lagunen
Mellan Monteagudo och Faro har havet byggt upp ett sandrev. Stranden Rodas är 1,3 km lång och 60 m bred, och bakom den ligger en lagun: vid högvatten strömmar havet in mellan de två öarna på västsidan och fyller lagunen bakom stranden Rodas.
Sjöfåglar
Trutkolonin
Cíes är en av Europas stora sjöfågellokaler. 22 000 par gulfotade trutar bildar den största kolonin i världen, och 2 500 par toppskarvar häckar också här. Trutarna dominerar klipporna och sluttningarna; toppskarvarna väljer avsatser nära havet.
Att titta på dem
Det finns två fågeltorn, nära utsiktspunkten Pedra da Campá och bredvid Monteagudofyren. Från det som ligger längs leden till fyren kan du se tusentals häckande gulfotade trutar och, med lite tur, toppskarvar som häckar nära havet. Gömslena är utformade så att du kan titta utan att störa kolonierna. Ta med kikare om du har, ha tålamod och prata tyst: ju längre du tittar, desto mer upptäcker du.
En varning från det förflutna
Alla arter har inte klarat sig bra. År 1960 räknades 400 par iberiska sillgrisslor; fågeln är nu nästan försvunnen från öarna.
Livet i havet
Vattnen runt Cíes ingår i nationalparken och är fulla av liv.
- Besökare från oceanen. Delfiner, valar och havssköldpaddor besöker regelbundet vattnen runt öarna. Håll utkik från båten och från de höga utsiktspunkterna.
- Lagunen. Klara dagar kan du se fisk, krabbor och tång från vallen som går över O Lago.
- Skydd. Harpunfiske och sportfiske är förbjudna, och dykning med vikter kräver tillstånd i förväg. Det är inte tillåtet att plocka snäckor på stränderna eller havsbotten.
Sanddynernas växter
Bakom stränderna ger sanddynerna skydd åt växter som är anpassade till salt, vind och rörlig sand, och en del av dem är sällsynta. Den hotade strandtraven, Armeria pungens, är en av den galicisk-portugisiska kustens skatter som växer här. Att bara gå på de markerade stigarna över dynerna är det enklaste sättet att skydda dem.
Öliv sedan bronsåldern
De första öborna
Den första bosättningen är från bronsåldern: byn As Hortas på Monte Faros sluttning, som var bebodd även under romartiden. Fynden visar att bronsålderns öbor åt skaldjur och fisk från de närliggande vattnen och troligen bytte varor med folk på kusten. Nära toppen kan du göra en avstickare till fornborgen As Hortas, resterna av en bosättning från bronsåldern, längs leden till fyren.
Gudarnas öar
Romarna kallade dem gudarnas öar. Det är lätt att förstå varför när man står på Monte Faro med Atlanten utbredd nedanför.
Eremiter och munkar
Under tidig medeltid sökte religiösa samfund sig till öarnas avskildhet. På 500-talet grundades två eremitboningar, San Martiño på den södra ön och San Estevo på den mellersta, och på ruinerna av den senare står i dag informationscentret.
Informationscentret
I dag rymmer platsen för San Estevo parkens informationscenter. Informationscentret har en utställning om parkens värden, och historien syns fortfarande där: en av de människoformade gravarna som hittats vid San Estevo kan fortfarande ses vid informationscentret. Det ligger längs leden till fyren, ungefär 20 minuter från informationsstugan, så det är lätt att ta med på en promenad.
Pirater
Avskildheten förde också med sig faror. Öborna lämnade öarna i mitten av 1500-talet på grund av piratraider, bland dem Francis Drakes. Under långa perioder var öarna nästan öde.
Soldater och nybyggare
Tryggheten återvände på 1800-talet. På 1800-talet befästes öarna: ett artilleriförråd inrättades 1810 i det gamla klostret San Estevo, med en kasern och ett fängelse nära stranden Nosa Señora (Nuestra Señora), vilket fick folk att flytta tillbaka.
Saltfisk och en fyr
Med nybyggarna kom industrin. Omkring 1840 byggdes två fabriker för saltning av fisk, en där restaurangen Rodas står i dag, och fyren är från 1852. En krog låg nära sjön, som användes som uppfödningsdamm för hummer. Men verksamheten varade inte: konkurrensen från konservfabrikerna på den närliggande kusten knäckte saltningsfabrikerna, och år 1900 hade de krympt till förråd.
De sista öborna
En liten befolkning, mest från Cangas, bodde på öarna fram till mitten av 1900-talet. När de flyttade kom besökarna, och öarnas moderna historia – turism och skydd – tog sin början. När du går på stigarna i dag passerar du spåren av varje kapitel: bronsåldersbyn på Monte Faro, eremitboningens ruiner under informationscentret, vallen och fyren från 1800-talet och platsen för den gamla saltningsfabriken vid Rodas. Få stränder någonstans bär så mycket historia så lätt.
Parkens andra öar
Cíes delar nationalparken med tre andra ögrupper, var och en med sin egen karaktär.
- Ons har ett liknande tillståndssystem. Ons är den enda av Atlantöarna som fortfarande har en fast befolkning, på färre än 20 personer.
- Sálvora har en dramatisk historia: 1921 förliste ångaren Santa Isabel utanför Sálvora; öborna, mest kvinnor, rodde ut för att hjälpa till, men mer än 200 människor omkom.
- Cortegada har ett andligt förflutet: under 1300-talet och 1400-talet lockade helgedomen på Cortegada stora pilgrimsfärder.
En dag för naturälskare
- Tidig båt: kom med den första överfarten, när öarna är som lugnast.
- Leden till fyren: gå till fågeltornet nära Pedra da Campá och vidare till fyren, med ett stopp vid informationscentret på vägen.
- As Hortas: den korta avstickaren till bronsåldersbyn nära toppen.
- Lunch: picknick på en rastplats vid lagunen.
- Eftermiddag: lagunen vid högvatten, sedan en lugn promenad längs Rodas och sanddynerna, på stigarna.
- Hemresan: spana efter delfiner från däck.
Hänsyn till djurlivet
- Håll avstånd till häckande fåglar, som lätt blir störda.
- Använd fågeltornen, som är utformade så att du kan titta utan att störa kolonierna.
- Mata aldrig trutarna, och håll maten nerpackad på stranden.
- Håll dig på stigarna, särskilt över sanddynerna och nära klipporna.
- Lämna allt som du hittade det: snäckor, stenar och växter stannar på öarna.
Stränder formade av Atlanten
Stränderna är en följd av öarnas form. Östsidans stränder, som vetter mot viken och skyddas från havet av öarna själva, samlar sand till stränder och sanddyner. Ögruppen har nio stränder sammanlagt, och Rodas är Galiciens mest besökta strand; i februari 2007 utsåg The Guardian Rodas till ”världens bästa strand”. Samma skydd som skapar stränderna gör vattnet innanför öarna så lugnt att lagunen kan bildas bakom Rodas.
Besök ansvarsfullt
Nationalparkens regler finns för att skydda allt som beskrivs i den här guiden.
- Det är förbjudet att lämna skräp av något slag. Det finns inga soptunnor att lita på; ta med allt hem.
- All slags eld är förbjuden, liksom att campa utanför campingen.
- Husdjur får inte tas i land, utom ledarhundar.
- På stigarna är bara gående tillåtna; cyklar och andra fordon är det inte.
- Drönare och drakar kräver uttryckligt tillstånd från nationalparken.
- Högtalare och oväsen som stör naturens frid är inte tillåtna.
- Håll dig på stigarna, särskilt nära häckande trutar och över sanddynerna.
Service för besökare
Eftersom öarna är en nationalpark finns bara det mest grundläggande.
- Det finns inget dricksvatten: de allmänna fontänerna har ingen hälsogaranti, så ta med vatten, även om det går att köpa på öarnas matställen.
- Allmänna toaletter finns vid stigen ovanför campingen, på vägen till fyren.
- En första hjälpen-station finns bara under högsäsongen, vid campingen, och Vigo brukar ha badvakter på stränderna på sommaren; personalen kommer med första båten och åker med den sista.
- Campingen ligger på Faro-ön, och du passerar den på vägen till fyren.
När du ska åka
- Högsäsongen (påskveckan och 15 maj–15 september) ger det varmaste vädret och de mest välbesökta stränderna, och det kostnadsfria tillståndet krävs. Trutkolonierna är som livligast under häckningstiden.
- Utanför säsongen görs besöken på Cíes och Ons i guidade grupper, med en guide som förklarar öarnas natur och historia – ett utmärkt sätt att lära sig mer.
- Året runt är det Atlanten som bestämmer: båtarna är beroende av sjön och vädret.
Att ta sig dit i korthet
Under högsäsongen (påskveckan och 15 maj–15 september) behöver varje besökare ett kostnadsfritt tillstånd från Xunta innan resan, eftersom öarna har ett tak för antalet besökare per dag. Båtarna till Cíes går från Vigo, Cangas, Baiona, Sanxenxo och Portonovo, och överfarten tar cirka 40 minuter från Vigo, 35 minuter från Baiona och ungefär en timme från Cangas (med stopp i Vigo), Sanxenxo och Portonovo. Ansök om tillståndet först; förbokningskoden du får gäller i två timmar, och du behöver den för att köpa färjebiljetten.
Fotografera djurliv och landskap
- Sjöfåglar: använd fågeltornen och ett långt objektiv; att gå närmare stör kolonierna och gör sällan bilden bättre.
- Klipporna: västsidan ses bäst från fyren och utsiktspunkterna, aldrig från klippkanten.
- Lagunen: vid högvatten fylls den av vatten, och lugna, klara dagar är livet under ytan lätt att se.
- Ruinerna: As Hortas och graven vid informationscentret är värda en närmare titt.
- Från båten: överfarten ger den bästa utsikten över öarna som helhet, och den bästa chansen att se delfiner.
Se öarna från vattnet
Heldagstur med segelbåt och skeppare. En segelbåt från Vigo med picknick ombord, snorkling och paddelbräda, som ankrar utanför öarna så att du kan gå till fyren. Ungefär 8 timmar – en chans att se klipporna och livet i havet från vattnet.
Båt tur och retur från Vigo eller Cangas. Returbåten till öarna, och dagen på öarna är din. Ungefär 5–6 timmar.
Sidan med turer listar alla med aktuella priser. För tillstånd och färjor, se så besöker du Cíesöarna; för lederna, vandringar och stränder.
Vanliga frågor
När blev Cíesöarna nationalpark?
Nationalparken Galiciens Atlantöarna utropades den 1 juli 2002. Cíes hade varit naturpark sedan 1980.
Vilka fåglar lever på Cíesöarna?
Framför allt gulfotade trutar – 22 000 par, den största kolonin i världen – och 2 500 par toppskarvar.
Har det någonsin bott människor på Cíesöarna?
Ja. Den första bosättningen, As Hortas, är från bronsåldern. Eremiter bodde där från 500-talet, och en liten befolkning, mest från Cangas, fanns kvar fram till mitten av 1900-talet.
Kan man se delfiner vid Cíesöarna?
Delfiner, valar och havssköldpaddor besöker regelbundet vattnen runt öarna.
När byggdes Cíesfyren?
Fyren är från 1852.
Hur stora är Cíesöarna?
Ögruppen Cíes har 433 ha land och 2 658 ha hav inom nationalparken, och dess högsta punkt, Alto das Cíes, är 197 m.
Kan jag besöka parkens andra öar?
Ja. Ons har ett liknande tillståndssystem och en kvot på 1 300 besökare per dag; öarna Sálvora och Cortegada ingår också i parken.